Vallnings helg

 

SZARCSA´S

Vallningshelg

 

 

Fredagen den 14 maj

Då gav jag och mamma oss iväg mot Skåne.

Vi packar bilen med burar (då 2 löptikar skulle med) , overaller, tält, regnställ, stövlar och massor av extra kläder. Det skulle ju bli regn och kallt. Sist in med 5 hundar och då oss själva.

 

Resan går bra och efter en mindre felkörning så kommer även vi fram, sist.

Vi fick lite fika och sen var det ut till fåren. Alla andra hade varit där redan på morgonen, men jag var tvungen att jobba först, så dom andra hade hunnit köra sina hundar 2 gånger.

 

Så blir det min tur, in i hagen med gräs under fötterna, jag tog Swea först och hon gjorde inte så mycket...sprang lite mot fåren, men så mycket mer blev det inte.

 

Då provade jag min engelska tik Effie, jag var jätte nyfiken på att se hur hon skulle göra.

Då jag inte har någon aning om hon har vall i linjerna.

 

Jag släpper henne, och direkt gör hon en vid båge och puttar loss fåren ifrån hörnet.

Sen stannar hon och ser helt tom ut, detta upprepar vi några gånger, men hon gör inte mer.

Lite besviken lämnar jag hagen och säger som jag alltid sagt

- Hon är dum.

Men insruktören Peter säger.

- Vänta du ska få se, hon är en tänkare.

 

Vi är kvar ute vid hagarna till 19-tiden, då slutar vi för dan med att beställa pizza.

Alla sitter och pratar igenom dagen och Peter berättar om att hitta harmoni.

Detta lyckades Maj-Britt med redan på fredagen och hon sa flera gånger.

-Vilken känsla.

Jag fatta inte riktigt vad hon menade då.

 

Lördag den 15 maj

Vi vaknar vid 7.30 tiden och mamma går ut med dom första hundarna och kommer tillbaka upp och säger.

- Det regnar!

Urk, fram med overaller, regnställ och stövlar.

Vid frukosten har Peter lite teori och sen är det ut till den fortfarande gröna hagen.

 

Jag fick köra först och valde Swea, idag var det lite mer fart. Hon behövde bara sova på saken.

Det gick riktigt bra för Swea, det var jag som var mest yr i huvudet. Det såg så lätt ut när man tittade på, det var betydligt svårare att göra det i praktiken.

Men Peter hade stort tålamod med oss och han kom in och körde Swea medans jag försökte hänga med och fatta allt. Men mycket nöjd lämnade jag hagen och hade då insett att hon kan valla.

Direkt efter fick jag gå ner till en lite fålla med 3 får i. Och där fick man verkligen känna på hur det var att styra fåren. Det hjälpte både förare och hund.

 

Resten av tiden fram till lunch gick åt till att titta på alla andra som försökte bli kloka på vallningen.

Stundvis gick det kanon bra för dom flesta, sen blev det lite tilt i hjärnan och då fick man stanna upp och tänka till igen.

När sista hund var klar innan lunch kunde man inte skymta ett enda grässtrå i hagen, nu var det bara gegga och fårbajs.

 

Efter lunch gick vi tillbaka till hagen, som nu är brun.

Nu är det Effies tur igen, när jag släpper henne travar hon lungt och stilla fram bakifrån på fåren och trycker dom varsamt mot mig, hon håller ett fint avstånd och jag kan börja att gå.

Nu förstår jag vad Maj-Britt menade, vilken känsla!! Det är vad jag kallar harmoni!

Mycket glad och stolt över min hund, lämnar jag lerhagen med gegga upp till knäna.

Effie kan också valla.

 

Jag hade också med mig min valp Basse som är 5 månader, han fick prova på att driva hela flocken, inkl baggen. Detta fixa han galant.

 

Återigen sitter man och tittar på resterande vallare och man disskuterar fram och tillbaka, tills det är dags för em fikat.

Nu är man rejält trött men taggad att gå ut igen.

Så hela regnmunderingen åker på igen, på både förare och hund.

 

Sista passet för dan, då kör jag Swea igen. Och nu har poletten trillat ner, vi hittar också harmoni. Så häftigt!!

 

Totalt slutkörd börjar jag att göra rent hundarna, så att dom kan gå och lägga sig på rummet och vila. Vi andra har bestämt att vi ska ha en grillkväll.

Mycket trötta men glada fixar vi till allt och äter, pratar och framförallt skrattar.

De 2 roligaste orden den kvällen var "innefrån" och "EHHH", så fort någon nämde dessa ord så skrattade vissa av oss hysteriskt. Förmodligen ett tecken på att all konsentration har lämnat oss.

Men en mycket trevlig kväll i trevligt sällskap.

 

Söndag den 16 maj.

Upp 7.30, ner till frukosten och sen ut till den leriga hagen i full geggutrustning.

Det är mulet ute, men inget regn i alla fall.

Idag är nästan alla krafter slut och det känns som att det inte går att få in mer i huvudet.

Men skam den som ger sig. Idag valde jag att köra Effie 2 gånger och Swea 1 gång.

Alla gånger lyckades jag att hittat harmoni, även om det vid ett tillfälle krävdes en pumi som vaktade hörnet och en stor hjälpande hand utav de andra deltagarna, för att jag skulle fatta när det tilta i hjärnan.

 

Båda mina tikar är väldigt lugna vallare, så jag ville prova en med lite mer fart i. Då lånade jag mammas Aghaton. Han var lite tuffare att styra, men efter mycket svett och kanske en aning hesare röst, lyckades även vi att finna harmoni.

 

De flesta lyckades att hitta harmoni, åtminstonde en lite stund.

 

Under em fikat började solen att skina. Men vi valde att vända hemåt då vi hade långt att köra och 3 pulisar att bada innan man fick gå och lägga sig i sängen.

Precis allting som man hade haft med sig skor, hundsängar, kläder, plädar, dvs ALLT, måste tvättas. Precis allt luktar fårskit. Men vad gör det när man haft så kul!

 

Efter att ha utvärderat helgen, är jag mycket nöjd med hela arrangemanget och vill gärna göra det igen.

Det roligaste med hela helgen var nog att min engelska import Effie visade sig vara en mycket lugn och hänsynsfull vallare. Hon vallade otroligt fint med perfekta ökningar i svängarna och backade av mjukt och fint när hon skulle. Jag har alltid sagt att hon är dum, hon kan kanske inte "ligg" och "hit", men hon kan valla och jag är väldigt stolt över henne.

 

 

 

Jenny Palmqvist

 

 

 

balzafluffer@gmail.com